Det hela handlar tydligen om att anpassa sig efter kroppen. Fabbo Doktorn sa att jag måste tänka på att inte jobba för mycket, att man kan leva ett riktigt bra liv ändå, så länge man inte tar i för hårt. Jag måste lära mig mina gränser och hålla mig inom dem.
Lite deppigt känns det ju, men det kunde ju ha varit värre. Antar att det här betyder att jag på allvar borde försöka hitta rutiner som fungerar och att jag nog måste bli kompis med kroppen och inte slå på dövörat när den skriker NEJ!
Inatt ska jag jobba. Får se hur det går.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar