Ett gungande grönt flöte (57)

Fast just här just nu är jorden ett gungande gult flöte :)
Det är höst på riktigt nu, sådär som jag älskar den och det blåser in barr på min hallmatta så fort jag öppnar dörren.
Jag stickar vantar. Vanliga släta vantar utan utsmyckning. Jag är en stickfegis som vill sticka flätor och muscher och allt möjligt, men som hatar att riva upp och sticka med använt garn. Och därfär inte riktigt vågar...

Nu ska jag cykla hem igen och fortsätta läsa om kulturutvecklingen i Sverige under det långa 1900-talet. Ett ämne som är intressant, men lite svårforcerat när tankarna bara vill fladdra runt kaffe och garn :)

Självkritik (50)

Jag är inne i en ny period av att tycka att väldigt få av de saker jag tillverkar är fina. Tror att det enda som hjälper är att jag tar och stickar mig ur denhär perioden med lätta och småsnygga projekt. Nu ska jag börja med det.

Storkok (49)

Kokt potatis luktar gott och 50%ull och 50% silke känns bra i händerna.
Jag känner mig stor och tycker min hy ser lite ledsen ut. Men den behöver nog bara luftas lite.
Det är livet som det är och när morgondagen plötsligt inte ska ägnas åt resande tror jag att jag ska spendera den med en rund duk eller i ännu en dust med mitt röda alpackagarn.

Har faktiskt stickat ett par halvvantar till mitt älsk, men tänker inte komma med bildbevis.

(40)

Jag virkar mormorsrutor och håller hårt i glädjen.
Den finns den finns!
Och den är vass och frisk och vacker och den glittrar
som tårar på film.

(35)

Spånar lite på en föreställningsidé. Den första jag haft på länge.
Dessutom skriver det lite i mig nu också. Det skriver lite i mig om längtan efter samhörighet på en plats där språket är för mjukt och ytorna alltför glättade för att samhörighet ska vara möjligt. Får se vad allt blir till. Vore kul att göra lite performance.

(34)

Det är den där tyngden som lindras och får skarpare konturer när den träffas av rätt ord och rätt ton. Jag måste hålla i mig i någonting.
Jag måste ha någonting att hålla i mig i.
Jag måste skicka ett tack till Ane Brun och Anna Ternheim som snart har burit mig genom den här morgonnatten, som suttit uppe med mig och varit dramatiska och stora i orden och lika små som jag.
Det farligaste man kan hitta är en famn i vilken man inte är det minsta hemlös?

Förvirring (30)

Jag skäms så. Jag kanske inte får tillbaka mitt jobb.
Det känns som om jag aldrig kommer att bli lika lycklig som jag var i söndags.
Jag är så ensam.

Hjärtekross (29)

Inget här i livet är säkert, det om något är sant.
En dag sitter man med hjärtat i 1000 olika pusselbitar och får lov att försöka få ihop det igen. "Blackbird" av Beatles är dagens soundtrack. Vad är kärlek? Är en av frågorna och ett av tänken är att man får det man tror sig vara värd, för så har DR. Phil sagt. Han har också sagt att man inte skall investera mera i en person än man har råd att förlora.
Vad ska jag nu göra med mitt liv?