Det känns så mycket värre än det verkar... Jag varken hostar, snorar eller febrar speciellt mycket men jag är så himla trött och matt i kroppen och det är så mycket jag vill göra. Älsket säger att jag nog borde ta det lugnt och bara mysa, men jag får så fruktansvärt ont i samvetet av att slappa. Jag trodde att jag hade lärt mig att ligga och duga, men det försvann nog i våras när jag hade för mycket att göra.
Men okej, diska.
Plötslig värme. Har fått hem Älsket på lunchpaus. Har diskat. Ska gå till butiken. Tror att jag till och med ska ta min förkylning till biblioteket och hitta ännu lite lycka i någon bok. Jag vill ha lite berättelse till ikväll när jag ska vara ensam igen. Mitt Älsk sover och att han finns och andas och är så fin gör mig alldeles skör och varm i hjärtat. Men nu måste han nog väckas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar